Svampexperten Pelle om sin Alzheimer

Har ni hört talas om Pelle Holmberg? Många har det, väldigt många. Han anses vara Sveriges ledande svampexpert. Tillsammans med sin fru Ingrid och andra har det blivit tjugofem böcker om svamp genom åren. Pelle har lett kurser, setts i TV och blivi mycket omskriven i media. Pelle och hans hustru Ingrid bor i en röd trävilla i Spånga. Här berättar han och hustrun öppenhjärtlit om sjukdomen.

Pelle och Ingrid ska berätta om demenssjukdomen som vänt upp och ner på mycket i deras tillvaro.

- Det är jag som plockar svampen och Ingrid tillagar den, säger Pelle. Hon är en riktig kock och kan göra fantastiska anrättningar med svamp.
- Ånej, riktig kock är jag inte, säger Ingrid.

Äldste sonen dog i lavinolycka

De är ett sammansvetsat par, Pelle och Ingrid. Har hållit ihop trots att flera svårigheter drabbat dem. Två av deras fyra barn har diabetes, och äldste sonen Oscar dog i en lavinolycka för elva år sedan.

- Du började jobba som en galning efter det, och sedan blev du väldigt trött. Kanske var det sorgen som triggade igång demensen?, säger Ingrid.
- Ja, det vet man inte, säger Pelle. Det var ju fruktansvärt.

Sopa under mattan

Varför Pelle och Ingrid Holmberg valt att tala öppen om Pelles Alzheimer har flera skäl.
- På sätt och vis slipper omgivningen undra och prata bakom ryggen om att han uppträder lite konstigt ibland. Det är bättre att man vet hur det står till, säger Ingrid.
- Ett annat viktigt skäl, påpekar Pelle, är att demens verkar vara så skämmigt, Något som även politikerna helst verkar vilja sopa under mattan, trots att mer än 20 000 personer drabbas varje år. Titta på dödsannonserna till exempel, där står ofta ”Lämna en gåva till Cancerfonden”. Cancer har en helt annan status än demens – där finns pengar och forskning. Kanske kan jag genom att berätta om min sjukdom bidra till mer öppenhet. Jag är ju lite känd här och var.

Pelle Holmberg är 68 år. Han fick sin Alzheimerdiagnos för drygt ett år sedan. De första tecknen på att något inte stod rätt till kom 2014, det var när bilkörningen blev sämre.
- Jag märkte själv att jag exempelvis inte kunde parkera rätt, och det skulle visa sig senare att den begynnande demenssjukdomen hade gjort att mitt synfält var begränsande – hjärnan kunde inte tolka vad jag såg.
- Jag har åkt med Pelle i alla år, och varit helt trygg, berättar Ingrid. Plötsligt satt jag på helspänn när han skulle köra om.
- Jag började även få svårt att orientera mig, säger Pelle.

Inget fel med Pelle

Oron för att det kunde vara en demenssjukdom var stor, särskilt för Ingrid. En första kontakt med sjukvården för att få reda på varför allt inte stor rätt till kunde slutat med ett ”jaså”. Allmänläkaren som de träffade tyckte inte det var något fel på Pelle. Ingrid protesterade och fick läkaren att skriva remiss till en minnesutredning.

Hur kändes det att så småningom få diagnosen?
- Jag blev inte ett dugg förvånad, säger Pelle. Min mamma hade demens och det finns flera på hennes sida som drabbats.

För Ingrid var beskedet annorlunda.
- Jag blev helt förkrossad. Jag tänkte att det varit bättre om Pelle hade fått ett cancerbesked, då finns ju chansen att bli frisk. Men demenssjukdom är obotlig – jag förstod att jag skulle förlora min man bit för bit, och jag var fruktansvärt ilsken i början och tänkte att jag vill faktiskt inte vårda min man.

Pelle och Ingrid har fått bra hjälp från kommunen. Pelle bor då och då på pensionat Kinensen till exempel.
- Kinesen, för att man kinesar där, säger Pelle och skrattar. Där har jag också fått nya kompisar.

Njuter av livet

Att Pelle fått Alzheimers märks inte dirket.
- Det märks inte när vi  sitter så här och pratar, säger Ingrid, Men Pelle behover oerhört mycket hjälp, faktiskt med det mesta. Jag måste ta fram lämpliga kläder varje dag, se till att han inte går ut med bara en stövel eller att han inte går vilse när han är ute själv. Utan min bror Stefan som flyttat in hos oss skulle jag knappast klara det här själv.

Tänker Pelle fortsätta att vara Sveriges svampexpert, trots sin sjukdom?
- Ja absolut, så länge det går, men jag behöver stöttning så jag kommer inte att leda kurser och skogsvandringar helt själv längre.
- Jag försöker ha distans, se mig själv i spegeln och skratta. Jag gläds åt så mycket, min familj som stöttar, goda grannar, att gå ut med Plommon som är glad och positiv.

 

Ingrid och Pelle Holmbergs tips till anhöriga

  • Skaffa de fullmakter som behövs för att den anhöriga exempelvis ska kunna göra bankärenden. Gör det här i tid innan sjukdomen har gått för långt. Berätta för omgivningen om demenssjukdomen, det underlättar när människor förstår.
  • Ta inte ett nej för ett nej från kommun och myndigheter. Ligg på och var krävande! Vi hade inte fått färdtjänst om vi bara godtagit det första beslutet. Berätta att du som anhörig är förbannad, ledsen och frustrerad –för det är du. Håll inte inne med vad du tycker –det tål omgivningen och myndigheter att höra.
  • Gå dessutom gärna med i en anhöriggrupp - där kan du få stöd.

 

 

TEXT: Anders Post
FOTO: Rosie Alm

Hemligheten med att finna matsvamp

Ungefär så här förklarar Pelle Holmberg.
- Ha inte för bråttom, det finns jättemånga fina matsvampar. De flesta letar efter kantareller men kanske går förbi en fin Karl Johan. Alla våra matsvampar lever ihop med träd som växer i lite olika jordmån. Aspsopp till exempel lever och växer ihop med aspen.

Vilka är era svampfavoriter?
- Karl Johan, säger Ingrid – stekt med vitlök och lite persilja – häll på pasta och riv över lite parmesan.
- Panerad Stolt fjällskivling är ju jättegott, menar Pelle. Stuvad mandelriska med dill är inte så dumt heller – smakar faktiskt skaldjur.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår