Kärlek och sexlust kan släppa loss ordentligt vid demenssjukdom


Försvinner lusten till erotik och kärlek när man blir demenssjuk? Snarare tvärtom, menar sjuksköterskan och föreläsaren Ola Polmé, som tillsammans med sjuksköterskan Marie Hultén skrivit boken ”Anders vill ha sex”.

I boken berättas om en undersköterska som ska gå in till en kvinna på ett demensboende och ordna för natten. Men kvinnan är inte ensam. Ett samlag pågår med mannen som bor i rummet intill. Undersköterskan ber om ursäkt och väntar utanför tills mannen gått därifrån. Sedan knackar hon på och går in. ”Konstigt, han gick utan att betala”, säger kvinnan.

Man kan skratta åt en sådan situation. Men den visar på något som är mycket vanligare än man tror. Nämligen att sexlusten finns där fast många andra funktioner försvunnit, och framför allt att spärrar har släppt de spärrar som hindrar friska människor att leva ut sina innersta sexdrömmar närhelst de vill. Denna nyfunna frihet är förstås både på gott och ont för den demenssjuke. Ola Polmé berättar att det inte är ovanligt att en man, som levt ett ”normalt” heterosexuellt liv med fru och barn, vid demenssjukdom kommer ut som homosexuell. Han har förmodligen alltid varit homosexuell, men tidigare har hans friska intellekt hållit honom i ”garderoben”.

-  En ny frihet öppnar sig, något man längtat efter hela sitt vuxna liv behöver man inte smyga med längre, säger Ola Palmé. Men det här kan ställa till problem på ett äldreboende om någon börjar göra uppenbara närmanden som inte är välkomna.

Behov av att diskutera

I boken ”Anders vill ha sex” tar författarna upp behovet av att diskutera äldres sexualitet. Av alla de känslor och drifter vi har är nog sex den vi diskuterar minst, menar författarna. Sexualitet är ofta inlindad i olika åsikter och fördomar. Många som vårdar, och även anhöriga, är besvärade när ämnet kommer på tal. Personal på vårdboenden har ofta inga verktyg när de ska bemöta olika sexuella handlingar av en intellektuellt nedsatt person. Man tycker kanske att det är obehagligt, snuskigt eller omoraliskt.

-  Sex och kärlek är oftast naturligt, fint skönt och dessutom nödvändigt, Säger Ola. Kvantitativt är det här inget större problem, men när det väl dyker upp så kan det vara det, för personal, anhöriga och kärleksyttringens objekt.

Uppvaktad och sedd

För ett gift par som bor hemma tillsammans kan det sexuella bli problematiskt om den ena av makarna drabbas av demenssjukdom. Blir den sjuke personlighetsförändrad, vilket ju är vanligt vid demens, så kan det kännas svårt för den andra parten att svara upp till sexuella förväntningar. Det är inte så att den sexuella känslan ökar eller minskar, utan det är den intellektuella censuren som släpper. En frisk person går förmodligen inte in till grannen och erbjuder sina sexuella tjänster, men sådant kan faktiskt hända om man är demenssjuk.
Ola Polmé tar även upp exempel på motsatsen, att makan eller maken känner sig mer uppvaktad och sedd.

-  Ja jag träffade en kvinna vars demenssjuke man hade blivit kär i henne på nytt efter 40 år. Han blev väldigt uppvaktande och bejakade sina känslor. Både hon och maken kände sig lyckliga. Men det kan även hända att man på ett demensboende glömmer sin hustru och blir kär i nya bekantskaper, inte sällan är det vårdpersonalen som det sexuella intresset riktar sig mot.

Ola Polmé tar upp en aspekt, som han visserligen inte har något forskningsbelägg för, men erfarenhet av. Nämligen att personer som är nykära, vare sig det gäller demenssjuka eller friska, har lätt för att lära sig nya saker.

-  En man med demens som bodde på ett äldreboende blev kär i en kvinna ur personalen. Han hade helt glömt sin hustru, men kvinnan i personalen och hennes telefonnummer glömde han inte.

Känslomässigt densamma

Kan du ge några råd till en anhörig där maken eller makan har en demenssjukdom när det gäller just kärlek och sex?
-   Ja även om personen blir förändrad så är man känslomässigt densamma. Det är inte en person som plötsligt blir ”pervers” – det är i stället så att man plötsligt vågar vara helt öppen med sina känslor. Att förstå det här kan möjligen göra livet lättare för den anhöriga.

Och när det gäller personal på äldreboenden?
-   Här är det utbildning och samtal som gäller, moraliska betänkligheter och tyckande får man lämna hemma. Sedan får man helt enkelt försöka med praktiska arrangemang så att någon som känner obehag för en annans uppvaktning inte behöver äta samtidigt till exempel. Är man överens om att ha sex på ett rum så ska man naturligtvis lämnas i fred. Kanske med en skylt på dörren; ”Stör ej”. Utbildning, information och öppenhet är i det här fallet nödvändiga ingredienser för att lösa problematiska situationer som kan uppstå. Vi kan inte frånta en demenssjuk rätten till sitt eget känsloliv.

Boken ”Anders vill ha sex” finns att köpa på komlitt.se och kostar 229 kronor + moms.

TEXT: Anders Post

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Sex och kärlek är oftast naturligt, fint, skönt och dessutom nödvändigt”, skriver sjuksköterskan och föreläsaren Ola Polmé i sin och sjuksköterskan Marie Hulténs bok ”Anders vill ha sex”.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår