Hur bemöts HBTQ-personer i vården?

Många homosexuella och tanspersoner känner oro inför mötet med sjukvårdspersonal, och tycker att de blir bemötta på ett sämre sätt än andra. Sjuksköterskan och doktoranden Mats Christiansen undersöker hur det är att åldras som äldre homosexuell man.

- Att hantera sexualitet är inte alltid lätt, särskilt inte inom vården, säger Mats Christiansen. Det handlar om gamla tankemönster där man står handfallen inför det som går utanför traditionella ramar.

Mats Christiansen menar att okunskap påverkar hur en person bemöts. Det kan kännas väldigt kränkande för en äldre transperson eller homosexuell att ständigt behöva förklara sig i olika situationer.

Ändra trånga synsätt

- Mitt intresse för att ändra på det trånga synsättet inom värden började med en kurs jag gick som sjuksköterska för tio år sedan. Jag insåg då att jag i mitt yrke inte har uppmärksammat äldre homosexuella personer och deras behov. Jag upptäckte att informationen om HBTQ-personer inom det här området var begränsad. Och eftersom jag själv tillhör den här gruppen så är det även intressant för mig personligen – vad kommer att hända när jag blir gammal och behöver söka vård?

- Det vanligaste är att man ställer hetereonormativa frågor som ”Vad heter din fru, Bertil?”, utan att tänka på att Bertil kanske har en man och inte en fru. Man tar helt enkelt för givet att patienten är heterosexuell. Och hur ska man möta en transperson klädd som kvinna, men som i identitetshandlingarna har ett manligt personnummer, och vill bli kallad med ett kvinnligt förnamn? Det här är frågor som måste diskuteras inom vården, och det gör vi alldeles för lite.

Rädsla för personer med HIV

Mats Christiansen upplever även att det fortfarande finns en rädsla hos vårdpersonal när det gäller att ta hand om äldre personer med HIV.

- Man vet idag mer om sjukdomen, men fortfarande finns okunskap och fördomar. Många HBTQ-personer lider även av psykisk ohälsa efter att ett helt liv ha behövt dölja sin sexualitet. Det grundläggande är att vi respekterar varje människa som hon vill vara och är. Ett tips är att ta del av patientens livsberättelse, det är ett verktyg som gör att vi kan förstå bättre. Särskild när det gäller människor med demenssjukdom där vederbörande har svårt att själv föra sin talan.

 

Text: Anders Post


Mats Christiansen är verksam inom sjuksköterskeutbildningen för vård av äldre på Karolinska Institutet.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår