Telefonrådgivning0485 - 375 75

Våga berätta om alzheimer

Det var i Nyhetsmorgon i TV4 i höstas som skådespelaren Nina Gunke, 66 år, berättade att hon drabbats av alzheimer. Hon var tillsammans med sin guddotter Julia som ungefär samtidigt hade fått en stroke, bara 31 år gammal.

Vi har sett henne i filmer, tv-serier och teateruppsättningar. Nina Gunke har genom åren haft stora roller i till exempel Varuhuset, Skilda världar och julfilmen Tomten är far till alla barnen. Sin första roll hade hon i Hedebyborna där hon spelar Märta, en ung tjej som längtade bort från landet.

Vi besöker Nina Gunke i den ljusa och smakfullt inredda lägenheten på Lidingö dit hon och hennes man Samuel flyttade för två år sedan. Området är ganska nybyggt i kommundelen Sticklinge inte långt från Lidingö golfbana. Man slås av att det är så tyst och lugnt. Ja kanske lit för tyst. Att till exempel ta sig in till Stockholm känns som ett företag om man inte har bil.

– Ja det är inte världens bästa allmänna kommunikationer här, säger Nina Gunke som blev av med sitt körkort när hon fick sin alzheimerdiagnos. Men det var ju inte något vi kände till när vi flyttade hit. Jag har kört bil sedan jag var nitton, och utan körkort här så är man ganska låst. Jag har dessutom alltid älskat att köra bil, så att bli av med körkortet var ett riktigt trauma. Men så småningom har jag ju förstått att det skulle kunna vara farligt att numera ha mig bakom ratten.

Nina Gunke är född och uppvuxen i Torsvik på Lidingö. Men det var i Göteborg hon kom in på scenskolan.

Att bli skådespelare, har det alltid varit drömmen?

– Ja alltid, kanske det beror på att jag var väldigt blyg som ung. Att man som skådespelare kan kliva in i andra roller där man vågar mer.

Det var som skådespelare du förstod att något inte stod rätt till med din hälsa?

– Ja, jag hade en liten roll i en film och kunde plötsligt inte komma ihåg mina repliker. Det var oerhört jobbigt, och till slut rusade jag ut och grät. Något var ju ordentligt fel. Men innan dess hade jag känt ganska länge att jag glömde saker och tappade ord. När jag berättade det så fick jag ofta svaret att ”det har med åldern att göra, jag glömmer också”. Men efter den där misslyckade filminspelningen för ett och ett halvt år sedan tog jag kontakt med läkare och fick remiss till Karolinska sjukhuset. Där gjord man en massa tester som jag inte klarade särskilt bra. Så en dag fick jag telefonsamtalet som jag väntat på. De ville att jag skulle komma, och jag skulle ta min man med. Då förstod jag.

Du fick din alzheimerdiagnos?

– Ja så var det. Under det första året efter diagnosen ville jag inte gå ut och träffa människor. Jag hade svårt att samtala och kände märkligt nog att jag skämdes och hade dessutom en fruktansvärd ångest. Men jag tänkte att så här kan jag inte ha det, jag måste få tala ut om min sjukdom. Och kanske kan det hjälpa andra i samma situation.

Nina Gunke berättar om sin guddotter Julia som hade drabbats av en stroke fast hon bara var 31 år. Hon hade blivit uppringd av TV4 som ville att hon skulle vara med och berätta om sin stroke. Men hon var väldigt tveksam.

– Jag insåg att här kunde vi båda vara med och berätta om vad som drabbat oss. Jag sa till Julia att vi gör de tillsammans, vi stötar varandra. Och så blev det. Det var väldigt jobbigt och känslosamt för oss båda.

Hur kändes efteråt?

– Det var så skönt, ångesten släppte och jag behövde inte gå omkring och skämmas längre.

Hur var reaktionerna utifrån?

– Väldigt positiva. Det är hundratals människor som skrivit och skriver fortfarande uppskattande om att jag gått ut och berättat.

Hur lever du nu?

– Nu är det fullt fokus på att leva så bra som möjligt, träna, promenera och inte minst äta rätt. Så har jag ju mycket stöttning av mina döttrar och min man Samuel som sa direkt att ”det här ska vi klara”. Och jag kan ju säga som mitt råd till alla som fått en demensdiagnos: Håll det inte för dig själv, berätta för omgivningen. Livet blir så mycket lättare och det hjälper till att få förståelse för sjukdomen.

Saknar du skådespelandet?

– Ja väldigt mycket, och om det är någon som vågar anlita mig så skulle jag nog kunna ge det en chans.

Text: Anders Post
Foto: Rosie Alm

Tillbaka

Bli medlem Ge en gåva Upp
Telefonrådgivning 0485 - 375 75