Visst går det att leva ett bra liv med Alzheimer

I Gubbängen söder om Stockholm ligger villakvarteren och radhusområdena tätt. De flesta är byggda på 40-talet med stora trädgårdar. Här i ett radhus bor Sören Briheden med sin fru. Sören har Alzheimer. Här berättar han om hur han lever i vardagen och tankarna på vad som händer när sjukdomen förvärras.

Vi sitter i Sören Brihedens vardagsrum som vetter mot radhusets baksida. Utanför är det höst. Här har familjen bott i många år och här har barnen vuxit upp.

- Jag arbetade som förskollärare, berättar Sören. Men jag uppmanades att sluta när jag fick min Alzheimerdiagnos 2012. Det var minnet som svek. När jag skulle informera barnens föräldrar vad vi gjort under dagen eller om vi varit på utflykt, så mindes jag inte. Det var såd et såg ut när jag började min demensutredning på Huddinge sjukhus, som altlså utmynnade i Alzheimerdiagnos och uppsägning.
Nu har Sören fyllt 66 och skulle förmodligen ändå med ålderns rätt slutat jobba. Men han har kvar en liten bitterhet att han var tvungen att sluta lite väl abrupt – kanske hade det gått att hitta uppgifter som inte krävde att minnet alltid var intakt?

Vad var din reaktion på demensdiagnosen?
- Det var inget jag hade kunnat föreställa mig – att minnet sviker kan ju ha många olika orsaker. Det tråkigaste var faktiskt att sluta jobba och inte få träffa arbetskamraterna längre, annars tog jag sjukdomsbeskedet ganska lugnt tycker jag. Kändes möjlihgen en viss lättnad att få vetskap om orsaken till att minnet var dåligt. Sören äter bromsmediciner och tycker inte att hans sjukdom har blivit särskilt mycket sämre de senaste åren. Almanackan är, om inte direkt fulltecknad, så i alla fall med en hel del inbokade tider. Ett exempel är Lundagårdsgruppen som träffas varannan torsdag och består av personer med demenssjukdom.

- Här kan vi prata öppet om våra erfarenheter och på så sätt stödja varandra. Det är öppenheten som är viktigt, menar Sören.

Var du öppen med din sjukdom redan från början?
- Ja, jag har varit helt öppen, vilket varit positivt. Alternativet är ju att mörka det hela och försöka hålla masken. Det är nog ganska påfrestande att förställa sig för att passa in.

Hur tycker du det är att leva med Alzheimer?
Sören Briheden funderar en stund innan han svarar.
- Jag tycker det går bra, livet har gått in i en lugnare fas. Men jag är inte sysslolös om dagarna. Jag läser mycket och lyssnar på jazz. Så har mitt konstintresse väckts på senare år genom att vi på Lundagruppen varit på Nationalmuseum och blivit guidade runt bland konstsamlingarna – en av favoriterna är Picasso. Sedan är det bridge en gång i veckan, och så går jag långa promenader varje dag i omgivningarna här.

Förutom att minnet är sämre, är det något du inte kan göra nu som du kunde förut?
- Ingen vet hur deras framtid ser ut, själv är jag klar över att jag så småningom kommer att behöva flytta till ett annat boende, men där är vi inte än. Jag tror att jag har ganska bra självinsikt och en osentimental syn på min sjukdom. Man får ta en dag i taget och njuta av livet, säger Sören Briheden.

Sedan Sören fick sin Alzheimerdiagnos har livet gått in i en lugnare takt, men dagarna är ändå fyllda med aktiviteter. Han kopplar gärna av med dagstidningen eller en bra bok.

TEXT: ANDERS POST
FOTO: ROSIE ALM


Sören Briheden kopplar gärna av med dagstidningen eller en bra bok.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår