Text: Anne Ralf Hållbus
När vet man att det är dags för en anhörig med demenssjukdom att flytta till ett boende?
Det är ofta ett mycket svårt beslut att fatta. Många vill ha sin sjuka anhöriga hemma så länge det är möjligt. Men till slut kan bördan bli för stor.
När vet man att det är dags för en anhörig med demenssjukdom att flytta till ett boende? Något entydigt svar på den frågan finns inte, förklarar Catherine Emödi Berglund, demenssamordnare i Danderyds kommun utanför Stockholm. Men vissa saker återkommer ofta när anhöriga berättar vad som avgjorde beslutet om flytt.
– När hygienen börjar bli sämre och den anhöriga kanske blivit inkontinent, när maten inte fungerar, när personen inte längre kan vara på dagverksamhet och inte alls klarar sig själv hemma – då är det förmodligen dags, säger Catherine Emödi Berglund och tillägger: – Och ännu viktigare – när du som anhörig inte längre orkar.I sin roll som anhörigkonsulent ser hon allt för många exempel på anhöriga – oftast kvinnor – som lägger bort allt annat för att ta hand om en make eller maka med långt framskriden demenssjukdom. Som glömmer bort att ta hand om sin egen hälsa, i värsta fall med påföljden att de själva blir allvarligt sjuka. Då blir enda alternativet för den demenssjuke en akut flytt till första lediga plats på ett särskilt boende.
– Det blir inte bra för någon. Som anhörig måste man tänka på sig själv och vara förutseende – för allas skull, säger Catherine Emödi Berglund. Därför råder hon den som lever tillsammans med en person som börjar utveckla en demenssjukdom att på ett tidigt stadium ta reda på vilket stöd och möjligheter som finns. Prata med kommunens biståndshandläggare och ta reda på vad som gäller kring hemtjänst och dagverksamhet. Gå med i en anhöriggrupp, där du kan träffa andra i samma situation och få stöd och kunskap. Och besök olika särskilda boenden så att du vet vad som finns att välja på den dag det
är dags.
– Ofta går det väldigt fort när man får en plats. Man kanske bara har några dagar på sig att bestämma sig och sedan flytta. Då behöver man vara förberedd, understryker Catherine Emödi Berglund.
Steg för steg mot ett nytt boende
Ur Leva med demens, nr 3 2025
I normala fall utgörs demensboendet av ett rum på cirka 30 kvadratmeter, med badrum, garderob och en liten köksdel – samt förstås gemensamma utrymmen med matsal, aktivitetsrum, etcetera. Så när som på en säng finns ingenting i rummet, utan allt måste tas med.
”Ofta går det väldigt fort när man får en plats. Man kanske bara har några dagar på sig att bestämma sig och sedan flytta. Då behöver man vara förberedd”
– Det betyder mycket att personen med demenssjukdom känner igen sig. Ibland har man som anhörig inget annat val än att åka till Ikea och köpa allt nytt, men om man kan ta med några möbler, gardiner och lakan som personen känner igen så är det jättebra.
Text från Leva med demens nr 3, 2025
