Stjärnorna på slottet

Slottsovalens äldreboende ligger i en tillbyggnad till Farsta slott i Gustavsberg nära vattnet vid Farstaviken, och med promenadavstånd till Gustavsbergs centru. Vi fick ett samtal från Lena Schützer vars mamma bor där.

Lena Schützer tyckte att vi skulle göra ett besök på Slottsovalen – ”ett väldigt bra demensboende med mycket aktiviteter”. Men det var inte hennes mamma Marianne, vilket gått långt in i sin demenssjukdom, som Lena tyckte att vi skulle träffa – utan Kurt Svensson som bor där, och hans fru Ulla.

Slottsovalen är ett äldreboende som drivs av Aleris med inriktning på demens. Här finns 41 lägenheter i markplan.

Fotbollstränare för damlag

Tillsammans med Lena Schützer träffar vi Kurt Svensson och hans fru Ulla i ett av dagrummen. Kurt är på soligt humör – kanske för att han är den ende mannen på avdelningen, och gärna pysslar om damerna. Som tidigare fotbollstränare för olika damlag är han van.

- Kurre har alltid haft ett glatt humör, säger Ulla och ler.

Så går vi in i Kurts rum, som är ljust och ombonat. Själv säger han inte så mycket, men sitter gärna med och lyssnar när Ulla berättar om hur han och deras liv tillsammans successivt påverkats av Kurts demenssjukdom.
Ulla och Kurt Svensson  har bott i radhus i Gustavsberg i alla år. Kurt har arbetat på järngrossistfirma, Ulla har varit lärare.

- Jag började märka ungefär 2004 att han tappade ord eller förväxlande dem, berättar Ulla. Det blev mer och mer tokigt. Två år senare efter många undersökningar fick Kurre sin Alzheimerdiagnos.

Tidsuppfattningen försvann

Ulla Svensson tyckter att det gick bra under många år trots sjukdomen, men efter hand försvann Kurts tidsuppfattning.
- Han kunde gå upp klockan två på natten och göra frukost. Det var mycket stök och vimsighet, vilket gjorde att jag inte fick någon ordentlig sömn under de sista åren han var hemma. Det var en enorm oro hela tiden, som anhörig blir man helt slut.

- Till att börja med blev det dagverksamhet några gånger i veckan då han hämtades på morgonen och kördes hem på eftermiddagen. De här var väldigt bra för både honom och mig. Det är svårt som anhörig att kunna ge stimulans, och den oro man känner blockerar också.

Så småningom fick Kurt periodvis vara på korttidsboende.
- Och visst var det en bra avdelning, men samtidigt stressigt för då skulle jag hinna med allt som måste göras innan Kurt kom hem igen.

Plats på äldreboende

Så kom då det oundvikliga beslutet att Kurt skulle få en plats på äldreboende. Men tiden gick.
- Plötsligt en torsdag ringde man och sa att hade fått plats på Slottsovalen, och att det var inflyttning på lördag samma vecka. Sonen och jag inredde rummet med möbler hemifrån som kan kunde känna igen, men jag undrade förstås hur det skulle gå. Och visst var det svårt från början, Kurre ville inte alls bo här. Men förvånansvärt snabbt vande han sig vid det nya. Och nu ser hans Slottsovalen som sitt hem.

Ulla har svårt att hålla tillbaka tårarna när hon berättar om det långa sorgearbetet som måste genomlevas, där den som man har närmast försvinner mer och mer mentalt.
- Han finns ju här och är lika gullig, hjälpsam och ömsint som han alltid har varit, men vi kan ju inte kommunicera längre.

Hur kändes det för dig när han flyttade?

- På ett sätt en lättnad förstås, men harmanbott ihop i sextio år är det även en enormt stor saknad, säger Ulla. Men här är det underbar personal och man har mycket aktiviteter, så det känns tryggt.

- Jag är så nöjd med det här boendet för min mamma, säger Lena Schützer – ett så bra omhändertagande får man leta efter.

 


"Jag är så nöjd med det här boendet för min mamma, säger Lena Schützer. Ett så bra omhändertagande får man leta efter"

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår