Samtalsgrupper – ren terapi för demenssjuka

”Här kan vi prata om allt”

Demensförbundet har under flera år drivit samtalsgrupper för personer som nyligen fått sin demensdiagnos. Att ha möjlighet att träffa andra som är i samma situation är viktigt. I Stockholm träffas man under namnet Lundagårdsgrupperna. Flera demensföreningar i landet arrangerar samtalsgrupper, och i Uddevalla har man hittat en modell som blivit mycket uppskattad.

Alltfler får demensdiagnosen tidigt i sjukdomen, vilket gör att det blir ett glapp där det kan ta många år frånd et att man klarar sig bra själv – till att man behöver mycket hjälp. I det har glappet har samhället ingenting att erbjuda.
- Under de här åren går de flesta bara hemma som i ett vacuum och känner sig väldigt ensamma och sysslolösa, säger Lotta Olofsson, som leder Lundagårdsgrupperna. Man har ingen att tala med som är i samma situation. Det var ur det behovet som idén med samtalsgrupper kom till 2006. Då hade även medlemmen Agneta Ingberg kommit upp på förbundskansliet och påpekat att vi bara pratade med anhöriga, ”men vad för ni för oss som är demenssjuka?”

Träff varannan vecka

Från början drevs Lundagårdsgrupperna i samarbete med Stockholms stad, men numera är det Demensförbundet som ensamt har hand om verksamheten. Man träffas på förbundets kansli varannan vecka. Enligt Lotta Olofsson vittnar deltagarna samstämmigt om hur oerhört viktigt det är för dem att få träffa andra som är i tidigt stadie av sin demenssjukdom.

Just nu är sju Lundagårdsgrupper igång, med fyra till åtta deltagare i varje grupp. Första steget är en så kallad nygrupp där man under en termin går igenom studiehandboken ”Att slippa göra resan ensam”, som Demensförbundet tagit fram tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan. Materialet bygger på samtalsämnen kring demenssjukdom som ofta återkommit genom åren i Lundagårdsgrupperna.

Fritt fram att välja samtalsämnen

- När nygruppen är avverkad brukar vi slå ihop två av dessa grupper och då är det fritt fram att välja samtalsämnen, aktiviteter och teman. Ett exempel på aktivitet är ”Möten med minnen” där vi gemensamt besöker olika museer med visningar av specialutbildade guider, berättar Lotta.

Hur upplever du som ledare stämningen i grupperna?
- Det finns en stor och positivt kraft i gruppsamtalet – i upplevelsen att inte vara ensam om sin sjukdom. Här kan man tala fritt med människor i samma situation. Och många får nya vänner.

Uddevalla demensförening har hittat sin modell

I Uddevalla har demensföreningen ett lite annorlunda upplägg när det gäller samtalsgrupper. Kommunen har tidigare bara bjudit in anhöriga till dessa samtal. Men det fungerade inte särskilt väl eftersom deltagarna tyckte det var svårt att gå hemifrån och lämna sin demenssjuka maka eller make. Men när demensföreningen grep in blev det ändring. Britt Johansson, som är ordförande i Uddevalla demensförening berättar:
- Vi såg ju problemet för de anhöriga att kunna komma ifrån, så vi meddelade kommunen att demensföreningen ställer upp och bildar en samtalsgrupp även för de demenssjuka, parallellt med anhöriggruppen – så behöver ingen lämnas hemma.

Paren delar på sig

Man börjar med gemensam fika och information, sedan delar paren på sig, de anhöriga går till ett annat rum tillsammans med kommunens anhörigsamordnare. Och demensgruppen kan påbörja sitt samtal.
- Hur långt in i demenssjukdomen var och en är varierar, säger Britt. Men alla kan delta på sin nivå och det blir väldigt mycket diskussion – många frågor som dyker upp. De flesta är faktiskt mycket medvetna om sina svårigheter, och här i samtalsgruppen kan man tala med varandra om allt detta. Det är inte bara minnet som sviker, många uttrycker sin sorg över att ha tappat förmågor – sådant man kunde förr men som inte fungerar längre.

”Kommer inte att stanna”

Britt Johansson berättar om en anhörig som sa: ”Jag har svårt att tro att det här kan fungera, min man kommer inte att stanna i er samtalsgrupp och då måste jag också avbryta”.
- Men det har hittills aldrig hänt, säger Britt. Och det beror nog på att man som demenssjuk äntligen får komma till tals.

Som stöd i samtalsgruppen används boken ”Att slippa göra resan ensam”. De flesta grupperna träffas under ett år eller längre och deltar även vid demensföreningens övriga sammankomster.
- Hittills har vi haft sex grupper med fem par och det har fungerat jättebra, säger en nöjd Britt Johansson.






Lotta Olofsson

 

 

Här finns stöd för att starta samtalsgrupper

Redan idag är det flera av demensföreningarna som själva anordnar både samtalsgrupper för demenssjuka och grupper för anhöriga. Målsättningen är att ännu fler ska starta samtalsaktiviteter. Som stöd finns, förutom studiematerialet, Lotta Olofsson från Lundagårdsgrupperna som gärna besöker föreningarna för att vägleda när det behövs.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår