Här får yngre demenssjuka personlig omsorg med fingertoppskänsla

Två damer, den ena med ett stort gosedjur, möter mig när jag ska besöka Lindegård i Bromma, Stockholm.
-   Vi ska bara ut och få lite luft, säger de och håller upp dörren för mig.
Lindegård är ett profilboende för yngre personer med demenssjukdom. Boendet, som kallas Herrgården, ligger i lummig grönska inom Beckombergaområdet. Tidigare var det en del av sjukhuset.

Lindegården drivs av Vardaga och har 36 boende, varav 18 under 65 år med demenssjukdom, övriga är äldre med psykisk sjukdom. Jag träffar Suzanne Habra som är verksamhetschef på Lindegård, och Liselotte Björk, som ansvarar för Vardaga Demensakademi.
-    De som bor här behöver hjälp i stort sett hela dagen, alltifrån att de stiger upp ur sängen på morgonen till att det är läggdags. Det är viktigt att de får hjälpen på rätt sätt. Alla som drabbas av demenssjukdom behöver ett personligt bemötande, men det krävs insikt och förståelse från personalen om vilka skillnader det är mellan yngre och äldre, säger Suzanne Habra.

Många yngre demenssjuka har i förtid ryckts bort från sitt arbete, blivit fråntagna sitt körkort, och kan inte vara den mamma eller pappa som man vill vara. Livet förändras snabbt fast man inte är gammal.
-    Personalen behöver ha mycket fingertoppskänsla för att den demenssjuke inte ska känna sig mindervärdig, säger Suzanne Habra. Det gäller att hantera situationer som exempelvis aggressivitet. När språket försvinner känns det frustrerande att inte kunna göra sig förstådd och då kan fysiska våldsamheter inträffa.

Liselotte Björk är demensvårdsutvecklare och ansvarar för Vardaga Demensakademi, som utbildar och vägleder personal inom demensvården.
-    Det viktigaste är att alla med demenssjukdom får personlig omsorg och bemöts utifrån sina egna unika behov och förutsättningar. Mitt arbete går ut på att fylla på medarbetarnas kompetens och utveckla nätverk så att man kan lära av varandra. Anhöriga är en betydande samarbetsresurs för personalen, och anhörigstödet betyder mycket. Därför erbjuder vi fortlöpande utbildning och stöd för närstående.

-    En stor skillnad på yngre och äldre med demenssjukdom är att de yngre ofta kan vara i fysisk bra kondition och behöver röra på sig mer än äldre. Aktiviteterna kan vara av olika slag, gärna enkla, som en biltur till ett köpcentrum eller en promenad, säger Suzanne Habra. Stora gruppaktiviteter kan skapa ångest och fungerar sällan bra.

På Lindegård levereras den varma maten utifrån. I köket tillreds rätterna, och det bakas mycket.
-    Matvanorna skiljer sig en hel del mellan äldre och yngre, säger Suzanne Habra. Yngre är vana vid  pizza och hamburgare och vill gärna att vi beställer hem sådan mat då och då.

Personalen på Lindegård har till största delen utländskt ursprung. Men språkmässigt är det inte något problem enligt Suzanne Habra.
-    Bra, respektfullt bemötande och händer som vårdar, är det viktigaste i omsorgen. Och det går inte att följa regelboken i alla sammanhang när man arbetar med demenssjuka.

-    Om en anhörig kommer på besök och ser personal som går runt i matsalen efter den demenssjuke med en tallrik för att få honom eller henne att äta, ser det förmodligen egendomligt ut, säger Suzanne Habra. Men en del vill inte äta och kan inte sitta still, så då får det lov att se lite tokigt ut. Huvudsaken är att de som bor här får så bra personlig omvårdnad och stimulans som möjligt.

 

Text: Anders Post
Foto: Rosie Alm

Suzanne Habra är verksamhetschef på Lindegård, och Liselotte Björk ansvarar för Vardaga demensakademi.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår