Lider de styrande av faktaresistens?

Katastrof hotar inom demensvård och äldreomsorg!

Det är dags för våra styrande att inse att katastrofen nära. Kanske är den till och med redan här! Varje år insjuknar 25.000 personer i Sverige i en demenssjukdom. Tillsammans med anhöriga, som idag står för 70% av omvårdnaden, är närmare 1 miljon drabbade. Om drygt 30 år uppskattas antalet personer med demenssjukdom i Sverige ha ökat från dagens cirka 160.000 till hela 240.000 och i världen med nästan 300%, från 47 miljoner till 132 miljoner. Siffror som förskräcker! Samtidigt har 75% av de geriatriska vårdplatserna i landet försvunnit och boenden lagts ned i en rasande takt de senaste 20 åren. Hur kan detta få ske?

Kaos och kollaps

En internationell forskargrupp ledd av professor Bengt Winblad, varnar nu för att det ökande antalet demenssjuka kan orsaka kaos och rent av en kollaps i sjukvården. The Lancet Neurology ägnar i mars 2016 ett helt nummer av tidskriften åt forskargruppens rapport där de utmaningar samhället står inför – både nu och i framtiden - beskrivs. Frågan är om budskapet går fram denna gång?

Färre geriatriska vårdplatser

Faktum är att demenssjukvården till viss del redan har kollapsat. Mer än 19 % av sjukhusvårdens resurser går till multisjuka äldre – alltså äldre som de senaste året vårdats fler än tre gånger på sjukhus och fått tre eller fler olika diagnoser registrerade. Detta trots att de endast utgör cirka 0,5 % av befolkningen. Siffrorna visar tydligt på ett enormt behov av geriatrisk kompetens. Trots detta blir de geriatriska vårdplatser bara färre och färre, och som en följd av detta minskar givetvis antalet läkare som utbildar sig inom geriatriken. Merparten av de multisjuka äldre vårdas inom andra specialiteter där man inte har hela den kompetens som krävs för denna patientkategori.

Inte heller får de anhörigas arbete tas för självklart. Deras vårdbörda är redan allt för hög i brist på boendeplatser och för många mindre skickliga biståndsbedömningar. Hur förhåller det sig egentligen? Är demensvården/äldrevården så bra att det trots olika larmrapporter inte är så mycket som behöver förändras, utan det räcker med att ”lappa och laga i ett och annat hörn” eller är det de facto så att samhället inte har råd att ge sina gamla den vård och omsorg de behöver? Kan det till och med vara så illa att det är en rejält lågt prioriterad fråga?

Döva makthavare

Demensförbundet har med envishet drivit frågor som minimibemanning, utbildad personal, närvarande chefer, fler geriatriska vårdplatser och bättre tillsyn i vården och omsorgen – men dessvärre inför döva makthavare. Vi har under många år försökt att synliggöra problemen som beskrivs här ovan. Det är därför mycket glädjande att problemen nu lyfts på europeisk nivå då Bengt Winblad och hans forskargrupp presenterar resultatet för EU-parlamentet i Bryssel, och det är tydligt att författarna tycker att det är bråttom för samhället att agera.
Så många andra har också insett detta. När ska våra styrande göra detsamma? När ska våra äldre multisjuka få ett värdigt slut utan ångest, smärta och förtvivlan? När ska vi börja behandla våra äldre, inte minst de med en demenssjukdom, med den värdighet de förtjänar? Och hur vill vi själva ha det den dag vi blir gamla? För även om det kan tyckas lång tid till dess för dem mitt i livet idag, så är vägen utstakad, vi blir alla äldre – även våra politiker. Det finns inget att vänta på.

Det är dags att agera NU!

Signerat Pär Rahmström
Ordförande, Demensförbundet

Demensförbundets ordförande Pär Rahmström
Pär Rahmström, Demensförbundets ordförande

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår