Hjärnan hos en gammal eller demenshandikappad människa har ofta svårt att klara stress och andra påfrestningar. Det svåraste symptomet som då kan uppträda är ett förvirringstillstånd (konfusion). Vid ett förvirringstillstånd försämras drastiskt de intellektuella förmågorna.

Man får då svårt att känna igen omgivningen, misstolkar ofta händelser och personer, blir okoncentrerad och tappar tidsbegreppen. Den drabbade får svårt att komma ihåg vad som hänt och vad som sagts. Det blir också svårt att plocka fram minnen. Gamla minnen är lättast att komma ihåg. Den förvirrade kan ofta bli orolig, irriterad eller arg och tappar kontakten med verkligheten. Plötsligt kanske man inte känner igen sin egen make eller maka utan tror att de är okända personer eller andra släktingar.

Medan demenssymptom utvecklas under lång tid kommer förvirringssymptom snabbt. Symptomen växlar mellan olika dagar. Ofta ser man en förändring under dygnet: man är klarast på morgonen och blir mer och mer förvirrad allteftersom dagen går.

Risken att drabbas av förvirring ökar med åldern. Skador och sjukdomar i hjärnan ökar ytterligare risken att en person drabbas av förvirringstillstånd. Dementa drabbas ofta av förvirringstillstånd, vilket leder till att handikappet plötsligt kan bli avsevärt försämrat. Det är därför mycket viktigt både att förebygga och behandla förvirringstillstånd hos dementa.

Förvirringstillstånd misstolkas ofta som demens. Speciellt svårt är det att upptäcka ett förvirringstillstånd hos en person med demenssjukdom. Den snabbt insättande bilden och det växlande förloppet ger dock en vägledning. När funktionen hos en dement växlar påtagligt brukar skillnaden mellan de bästa och sämsta stunderna ge en uppfattning om hur stor del av symptomen som orsakas av en förvirringsbild.

Förvirringen kan i de flesta fall behandlas. Bakom förvirringen kan finnas kroppsliga sjukdomar av mycket skiftande slag som lunginflammation, urinvägsinfektion, feber m m. I en del fall är en förstoppning eller oförmåga att kissa den utlösande faktorn. En dåligt inställd diabetessjukdom kan ofta ge förvirringsbild.

Akuta hjärnsjukdomar, som en blodpropp eller ett slaganfall, ger ofta förvirring.

Många läkemedel kan ge upphov till förvirring. Vissa läkemedel kan relativt ofta skapa förvirringstillstånd. Det gäller såväl många lugnande medel som medel mot nedstämdhet eller Parkinsons sjukdom. Också läkemedel mot kroppsliga sjukdomar som vissa hjärtmediciner och värktabletter samt vissa medel mot magsår kan ofta förorsaka förvirring.

I praktiken kan en stor grupp läkemedel skapa förvirringstillstånd hos känsliga personer. Det är därför mycket viktigt att den läkare som ordinerar läkemedel tar hänsyn till om patienten har haft förvirringstendenser. Man måste utvärdera effekten av varje medicinändring. Det kan gå två veckor eller mer innan man ser alla biverkningar av ett läkemedel.

En orolig psykisk miljö kan skapa förvirring. Den som har förvirringstendenser skall ha lugn och ro utan jäkt eller oro. En person med demens skall inte lämnas ensam utan det är viktigt att ha kontakt med andra människor. Den förvirrade kan i allmänhet inte själv ta initiativ till kontakter och kan ibland te sig ointresserad.

Att flytta till en ny miljö kan, hos den som är känslig, skapa förvirring. Förändringar t ex ommöbleringar, ändring av personliga ägodelar t ex tidsinställda spisreglage kan skapa oro som kan övergå i förvirring. Att byta miljö kan vara svårt för oss alla men det kan ta flera månader för en dement person att anpassa sig till en ny miljö.

Olika orsaker samverkar för att skapa ett förvirringstillstånd. Vid behandling skall man ta bort alla läkemedel som kan skapa förvirring, behandla eventuella kroppsliga sjukdomar och skapa en lugn och trygg miljö.